DOI Page / Citation link:
https://doi.org/10.11588/diglit.73975#0046
- 34 -
åtskillda, så behålla de dock alltid den karak-
ter, som naturen gifvit dem till deras åtskill-
nad från andra. Den som derför vill söka
skönhet i teckningen, måste studera hvars ocli
ei|s kropps karakteristiska form ocli derom i
sitt arbete gifva fullständigt begrepp; han må-
ste icke fästa sig vid tillfälliga småsaker, men
också icke förbigå det minsta, som hör till
kroppens egentliga utseende. Då jag talar om
små saker, så förstår jag dermed tillfälliga
ting. Då t. ex. en förbränd kropp skulle till-
fälligtvis liafva en tjock eller rund muskel som
igenom en sådans dels ständiga användande,
eller igenom en persons kropps beskaffenhet
eller helsoförhållande väl kan hända, så må-
ste Målaren icke efterbilda detta, utan häldre
förutsätta att en sådan menniska uti alla sina
delar är likstämmjg på det att det allmänna ut-
seendet, som lian vill bibringa åskådaren af
en förbränd menniskas gestalt, icke igenoöi
denna tillfällighet må lida. Detta gäller äf-
venledes vid framställningen af en stark, fet,
vig, ung eller gammal menniska. Så ofta vid
en kropp af bestämd karakter, en, om ock den
skönaste del, i anseende till form och karak-
ter afviker ifrån det hela eller från den stör-
sta delen af de andra lemmarna, som utgöra
det hela, skulle det vara en oformlighet att af-
bryta den allmänna föreställningen af denna
kropps karakter.
Utom dess bör man vara uppmärksam
derpå, att man aldrig, på något vilkor, för-
ändrar den form ocli det förhållande, som na-
åtskillda, så behålla de dock alltid den karak-
ter, som naturen gifvit dem till deras åtskill-
nad från andra. Den som derför vill söka
skönhet i teckningen, måste studera hvars ocli
ei|s kropps karakteristiska form ocli derom i
sitt arbete gifva fullständigt begrepp; han må-
ste icke fästa sig vid tillfälliga småsaker, men
också icke förbigå det minsta, som hör till
kroppens egentliga utseende. Då jag talar om
små saker, så förstår jag dermed tillfälliga
ting. Då t. ex. en förbränd kropp skulle till-
fälligtvis liafva en tjock eller rund muskel som
igenom en sådans dels ständiga användande,
eller igenom en persons kropps beskaffenhet
eller helsoförhållande väl kan hända, så må-
ste Målaren icke efterbilda detta, utan häldre
förutsätta att en sådan menniska uti alla sina
delar är likstämmjg på det att det allmänna ut-
seendet, som lian vill bibringa åskådaren af
en förbränd menniskas gestalt, icke igenoöi
denna tillfällighet må lida. Detta gäller äf-
venledes vid framställningen af en stark, fet,
vig, ung eller gammal menniska. Så ofta vid
en kropp af bestämd karakter, en, om ock den
skönaste del, i anseende till form och karak-
ter afviker ifrån det hela eller från den stör-
sta delen af de andra lemmarna, som utgöra
det hela, skulle det vara en oformlighet att af-
bryta den allmänna föreställningen af denna
kropps karakter.
Utom dess bör man vara uppmärksam
derpå, att man aldrig, på något vilkor, för-
ändrar den form ocli det förhållande, som na-