DOI Seite / Zitierlink:
https://doi.org/10.11588/diglit.73975#0092
— So
Jag vill ielfe vidare utlåta mig oih dess
väsende, utan går att förklara, huru målaren
kan ernå den. Alla ting, som kunna fram-
ställas, hafva form, färg, ocli följakteligen äf-
ven Clairobscur, ljus och skugga. För att så-
ledes föreställa dem med gratie, är nödigt,
att gilva hvar och en af dessa delar, livar ocli
en för sig, stor mångfaldighet, ocli derigenom.
skall man erhålla gratie; dock måste man til-
lika se derpå, att man icke uti hvar och en
af dessa delar, lägger en lika mångfaldighet,
ty då skulle de upphöra att vara en sann
mångfaldighet, och grunden för all gratie för-
svinna.
Detta kan bevisas igenom utkastet af en
enkel kontur eller en enkel bokstaf; ty om
man gifver den mångfaldighet i styrka och fin-
het, så skall den bekomma en gratie, som
den icke har i sin form, som man kan se, om
man tecknar den af aldrig så skön form, men
med lika starka och tjocka linier. Följakteli-
gen består gratien hufvudsakligen i mångfalden.
På grund af just denna mångfald gifva
oss äfven nya ting ett nöje, som, sedan vi en
gång vant oss dervid, icke mera så mycket
förnöja oss, emedan de förlora förtjensten af
mångfaldigheten; och af samma orsak är gam-
malt folk mindre känsligt för nyhetens behag,
emedan de redan sett så mycket, att de säl-
lan mera uti det åskådade finna någon mångfald#
För att alltså bringa gratie uti eii mål-
ning och medelst densamma reta våra sinnen,
måste
Jag vill ielfe vidare utlåta mig oih dess
väsende, utan går att förklara, huru målaren
kan ernå den. Alla ting, som kunna fram-
ställas, hafva form, färg, ocli följakteligen äf-
ven Clairobscur, ljus och skugga. För att så-
ledes föreställa dem med gratie, är nödigt,
att gilva hvar och en af dessa delar, livar ocli
en för sig, stor mångfaldighet, ocli derigenom.
skall man erhålla gratie; dock måste man til-
lika se derpå, att man icke uti hvar och en
af dessa delar, lägger en lika mångfaldighet,
ty då skulle de upphöra att vara en sann
mångfaldighet, och grunden för all gratie för-
svinna.
Detta kan bevisas igenom utkastet af en
enkel kontur eller en enkel bokstaf; ty om
man gifver den mångfaldighet i styrka och fin-
het, så skall den bekomma en gratie, som
den icke har i sin form, som man kan se, om
man tecknar den af aldrig så skön form, men
med lika starka och tjocka linier. Följakteli-
gen består gratien hufvudsakligen i mångfalden.
På grund af just denna mångfald gifva
oss äfven nya ting ett nöje, som, sedan vi en
gång vant oss dervid, icke mera så mycket
förnöja oss, emedan de förlora förtjensten af
mångfaldigheten; och af samma orsak är gam-
malt folk mindre känsligt för nyhetens behag,
emedan de redan sett så mycket, att de säl-
lan mera uti det åskådade finna någon mångfald#
För att alltså bringa gratie uti eii mål-
ning och medelst densamma reta våra sinnen,
måste