— 88 —

man kan der draga nytta af allt. De flesta
Målares största fel, emedan de icke förbinda
smak med öfverläggning, består derutinuan,
att de använda mera flit på det tillfälliga, än
det hufvudsakliga. För att undvika detta måste
man vara uppmärksam på att framför allt an-
nat så anlägga hufvudfiguren, att den erhål-
ler allt det ädla och utmärkande, som dess
natur fordrar. Derifrån går man till anord-
ningen af hvarje grupps hufvudfigur, och se-
dan till hvarje annan figurs i synnerhet; all.
tid gifvande akt derpå, att intet företaga nå-
got mindre vigtigt med förbigående af det
mera hufvudsakliga. Genom detta sätt att för-
fara, göres Konstnären skicklig, att med ur-
skillning uppfatta allt, och märker lätt, då
han fallit i ett fel, eller samma sakf upprep-
ning. Har detta skedt, så måste man under-
söka det hela och tillse, att alla för samman-
sättningen uppgifna reglor äro iakttagne; då
skall man visst deruti finna den naturlighet
och mångfald, som kan erfordras, emedan al-
la delar bero af hvarandra.
I hvarje målning måste man så mycket
möjligt är tillse, att hvarje slag af ålder, af
kön och af tillstånd, samt de serskildta in-
tryck anbringas, hvilka de yttre tingen der
kunna förorsaka.
På detta sätt skall man erhålla natur och
med densamma mångfald, skönhet, och en-
teligen gratie, Fogar man för öfrigt härtill
för hvarje figur den klädnad, som öfverens-
kommer med hans stånd, köa och ålder, si