— 91 —

Ty då vi se alla ting med två ögon, så sy-
nes oss deras konturer större, än deras rätta
tväilinia. Och detta inträffar i naturen, äf-
ven som hos Statyerna, men icke så i måle-
riet. Detta iakttogo äfven de gamla; derföre
se vi, att lemmarna uti basreliefs äro tjocka-
re än på Statyerna; jag menar de gamlas skö-
na basreliefs jemförda med de samtidiga sta-
tyerna. Målaren måste bruka oändeligt mer
mångfaldighet, än Bildhuggaren, och följakte-
ligen har han mindre tvång. Raphael, som i
visst afseende endast mångfaldigade de gam-
las smak af andra rangen, i det han förena-
de den med en viss sanning, som bildhugge-
riet icke äger, betjenade sig med iakttagande
af reglor eller af smak, utaf hvarje art af pro-
portioner, utan att bestämma sig för den ena
eller den andra, och jag känner en figur af
honom, som håller föga mer än sex och ett
halft hufvud; en proportion, som endast kan
förlåtas en Raphael.
Menniskokroppens inrättning har en så-
dan symetri, att den tillika gifver en ide om
dess rörelse. Ocli denna lemmarnes öfver-
ensstämmelse, är det, som man har att iakt-
taga, för att frambringa det som i teckningen
kallas korrekthet. Jag vill således korteligen
anföra hvad som fölr detta ändamål måste i-
akttagas.
Då den figur, som skall göras, är be-
stämd, så tecknar man hufvudet efter vilkor-
1ig storlek, dock så, att man dervid har den
regien för ögonen, att det minsta hufvud är