— 48 —
himmelsblått. Då blodet ät öfverdraget med
en genomskinlig hud, så synes det rödt på
ytan, men då huden är genomskuren på ytan
af de finaste ådror, eller går öfver mjuka stäl-
len, så förorsakar detta en färgblandning af
purpur eller violet.
Af livad sålunda hittils blifvit s^gdt, kun-
na grunderna till de särskildta teinterna eller
färgblandningarna, som finnas på mennisko-
kroppen, inhemtas, och man derföre inse, hu-
ru nödvändigt det är, att gifva akt på den o-
likhet, som utmärker hvarje dels egentliga be-
skaffenhet. Man måste således i allmänhet
märka, att, då den öfversta ytan till sin na-
tur är ljusare än kroppen derunder, så synes
den alltid såsom blandad med dunkla eller
svarta delar. Deremot, då ytan till sin na-
tur är af dunklare färg, än den derunder lig-
gande kroppen, äro dess teinter renare och
genomskinligare än de skulle vara, om en kropp
af samma dunkelhet låg inunder. Den tjoc-
kare huden undergår mindre färgförändring,
då den derunder liggande kroppens inverkan
ar så ringa.
Då jag i afdelningen om Clairobscuren
har lofvat, att angifva sättet att bättre före-
ställa skuggor än hittills skett, *) så vill jag
derom

*) Såsom princip härföre må följande tjena.
Alfa slagskuggor, som verkas af dagsljuset stö-
ta i blått; och de som nattetiden förorsakas af ett
brinnande ljus falla i blåbrunt.
Ju hvitaxe ytan är, hvarpå slagsskuggan fallerg