■ — Sd

den olika smak, som finnes emellan Glykons
ryktbera Hercules och mellan den vid hans
sida, emellan den förres originela delar, och
de, som nyligen på den samma blifvit till-
satta. Samma anmärkning kan göras vid Flo-
ra i samma Palats, äfven som vid Commodus
hvilken all elegance felar. Hercules, hvilken
är i hög smak synes oaktadt sin storhet och
styrka på afstånd utomordentligt lätt, och de
andre Statyerne fast än de äro mindre stora
oeli starka, synas tunga och plumpa. Man
kan afven förnya, samma anmärkning, om man
betraktar de öfriga Statyerna af första rangen,
såsom Apollo, Laocoon; man skall der finna
skillnaden emellan den Grekiska smaken och
den man kallar den Romerska, hvaruti man
alltid finner en viss hårdhet och brist på e-
leganee^
Om Dominichino hade haft denna del af
konsten i sin makt, så skulle han hafva va-
rit alldeles förträffelig; men elegance saknas
beklagligtvis öfver allt i hans taflor. Raphael
skulle varit i högsta grad elegant om han hade
hållit sig något rundare, det vill säga, om
han uti några delar icke för mycket hade för-
längt sina räta linier. Dock var han mästare
i förhållandet af liniernas mångfaldighet, oeli
hade han varit fri från den förra ofullkom-
ligheten, skulle han kommit upp emot de
gamla af första rangen. Häraf härrör äfven-
ledes att han uti späda figurer som flickor och
gossar var mindre lycklig, men deremot helt
beundransvärd i uttrycket af de gamles, Phi-