38 Anth. Cephalanae 1. IV (Planudae 1. I c. 16a, 22a)
54. ΜΕΝΕΚΡΑΤΟΤΣ. C. Pl
Εις τό γήρας, ότι απόν | μέν πο&εινόν, παρόν δε |
λυπηρόν διά τά συμ^βαινοντα. L
Γήρας, έπάν μεν άπη, πας εύχεται' ην δε ποτ ελ&η,
5 μέμφεται,. εβτι δ’ αεί κρεΐ6<3ον όφειλόμενον. Μ4Τ. Ε13
ιι. 2; deest in Euph. Florentini 57, 29 et Parisini 1773, qui
codd. epigramma exhibent in sylloge Euphemianae a Bar-
tholomaeo praemissa (η. 1 2?E f. 142r, ΣΡ f. 245r); inest dist.
in cod. Vind. med. n. 31 (f. 166v, cf. Sternb. p. 184); v. Nico-
demi Heracleotae epp. reciproca VI 314—320, 323 p. 37, 5
nom. auctoris om. ΑΕ·ΓΕΚ | νικο^δγήμ C: L0j non in eraso μ, sed
in signo quod ter in m. posuerat L (νικοδημου ήρακλεώτου
A P1M ad VI 314); νικομήδουσ P1M (P1E, cod. Vind.), unde epp.
retrograda titulo Νικομηδονς Σμυρναίον ίατροϋ subiunxit Br. |
οι <5ε βάσσου (cum C) P1M, Pla in epid.; om. Pl* 1 (Pla in textu),
cod. Vind. (in P supra δε β. erant signa % 6—8 lemmatis
loco εις ’Ιπποκράτην exhibent Pl E cod. Vind., εις ιατρούς
in m. add. ΣΡ | in P duo exstant lemmata, alterum correctoris
(6 sqq.) in textu, alterum lemmatistae in marg. scriptum hoc:
(είσ ίπποκράτην j τον ιατρόν άναστρε\φόμενον: ϋ’αυμάσι’ (&av-
μάσιον L, &αυμασίως Salm.) 6 κώον C in t. (om. L) 8 ·.’■ αντι-
στρέφει: — exaravit C inter lemma suum et hexametrum (53,1);
άντιστρέφον P1E (sed αντίστροφον Plb); P1M disticho formam
inversam subicit ita: αναστρέφει δέ"
Ειν άίδη σπάνις ην νεκύων και έ&νεα λαών
ΰώετο και μερόπων ην φάος 'Ιπποκράτης.
(Verba ην φάος scripta sunt in ras., ante ras. fort. φάος ην
exhibebat P1M; inversum dist. cum P om. Pl1·31, afferunt epid.,
Pla.t. s E AV) Ad VI 314 άναστρέφοντα scr. A, άντιστρέφοντα
Pl (αναστρεφόμενον in lemmate ep. 53 L, cf. ad 6—8) 9 με-
ρώπων Vind., Μερόπων (sc. Κωων) Buherius | σώσετο Vind.
10 είναΐδηι P είνάίδη Vind. ||
1 sqq. P1M Ia c. 16 (εις γήρας και γέροντας), 1; ep. est
apud Stob. flor. 116 (ψόγος γήρως), 27; exstat in Euphemiana
n. 13 (EE 154v, Ep 258v) 1 μενεκράτΓονσΊ bis scr. C, non
in marg. exteriore, quem praecedentis ep. lemma occupat, sed
ab initio hexametri et in versus fine supra lineam; (cum P)
om. nom. gentile PIE; Μεν. Σαμίου Stob., Σμυρναίον (cl. ep.
IX 390) Br. 2 sq. sch.B adscripsit: ' Άντιφάνους’ ω γήρας —
σοφός λέγει’ Antiphanis ex fabula Επίκληρον versus, quos
Stob. flor, exhibet 116, 23 (K. 94); cf. eiusdem Antiphanis
54. ΜΕΝΕΚΡΑΤΟΤΣ. C. Pl
Εις τό γήρας, ότι απόν | μέν πο&εινόν, παρόν δε |
λυπηρόν διά τά συμ^βαινοντα. L
Γήρας, έπάν μεν άπη, πας εύχεται' ην δε ποτ ελ&η,
5 μέμφεται,. εβτι δ’ αεί κρεΐ6<3ον όφειλόμενον. Μ4Τ. Ε13
ιι. 2; deest in Euph. Florentini 57, 29 et Parisini 1773, qui
codd. epigramma exhibent in sylloge Euphemianae a Bar-
tholomaeo praemissa (η. 1 2?E f. 142r, ΣΡ f. 245r); inest dist.
in cod. Vind. med. n. 31 (f. 166v, cf. Sternb. p. 184); v. Nico-
demi Heracleotae epp. reciproca VI 314—320, 323 p. 37, 5
nom. auctoris om. ΑΕ·ΓΕΚ | νικο^δγήμ C: L0j non in eraso μ, sed
in signo quod ter in m. posuerat L (νικοδημου ήρακλεώτου
A P1M ad VI 314); νικομήδουσ P1M (P1E, cod. Vind.), unde epp.
retrograda titulo Νικομηδονς Σμυρναίον ίατροϋ subiunxit Br. |
οι <5ε βάσσου (cum C) P1M, Pla in epid.; om. Pl* 1 (Pla in textu),
cod. Vind. (in P supra δε β. erant signa % 6—8 lemmatis
loco εις ’Ιπποκράτην exhibent Pl E cod. Vind., εις ιατρούς
in m. add. ΣΡ | in P duo exstant lemmata, alterum correctoris
(6 sqq.) in textu, alterum lemmatistae in marg. scriptum hoc:
(είσ ίπποκράτην j τον ιατρόν άναστρε\φόμενον: ϋ’αυμάσι’ (&av-
μάσιον L, &αυμασίως Salm.) 6 κώον C in t. (om. L) 8 ·.’■ αντι-
στρέφει: — exaravit C inter lemma suum et hexametrum (53,1);
άντιστρέφον P1E (sed αντίστροφον Plb); P1M disticho formam
inversam subicit ita: αναστρέφει δέ"
Ειν άίδη σπάνις ην νεκύων και έ&νεα λαών
ΰώετο και μερόπων ην φάος 'Ιπποκράτης.
(Verba ην φάος scripta sunt in ras., ante ras. fort. φάος ην
exhibebat P1M; inversum dist. cum P om. Pl1·31, afferunt epid.,
Pla.t. s E AV) Ad VI 314 άναστρέφοντα scr. A, άντιστρέφοντα
Pl (αναστρεφόμενον in lemmate ep. 53 L, cf. ad 6—8) 9 με-
ρώπων Vind., Μερόπων (sc. Κωων) Buherius | σώσετο Vind.
10 είναΐδηι P είνάίδη Vind. ||
1 sqq. P1M Ia c. 16 (εις γήρας και γέροντας), 1; ep. est
apud Stob. flor. 116 (ψόγος γήρως), 27; exstat in Euphemiana
n. 13 (EE 154v, Ep 258v) 1 μενεκράτΓονσΊ bis scr. C, non
in marg. exteriore, quem praecedentis ep. lemma occupat, sed
ab initio hexametri et in versus fine supra lineam; (cum P)
om. nom. gentile PIE; Μεν. Σαμίου Stob., Σμυρναίον (cl. ep.
IX 390) Br. 2 sq. sch.B adscripsit: ' Άντιφάνους’ ω γήρας —
σοφός λέγει’ Antiphanis ex fabula Επίκληρον versus, quos
Stob. flor, exhibet 116, 23 (K. 94); cf. eiusdem Antiphanis