DOI Seite / Zitierlink:
https://doi.org/10.11588/diglit.66506#0196
TRETTONDE KAPITLET
DET ESTETISKA KÖNSURVALET
För att vinna någon klar uppfattning om konstens för-
hållande till det sexuella lifvet måste man ordna det frågan
berörande materialet under tvänne särskilda rubriker nämligen:
1) Den konstnärliga värksamhetens inflytande på könsurvalet
och 2) De erotiska ämnenas betydelse för konsten. Dessa
två klasser af fakta ha visserligen ofta blifvit sammanblan-
dade med hvarandra. Men det skall snart framgå ur det föl-
jande, hur nödvändigt det är att upprätthålla en sträng distink-
tion mellan dem.
I den modärna literaturen känna vi intet värk, som vore
af så stor betydelse, icke' blott för konstteorin, utan jämväl
för den egentliga estetiken, som kapitlen om könsurvalet i
Darwin’s The Descent of Man. Som bekant förutsatte Darwin
ett nödvändigt samband mellan skönheten och konsten. Han
tog det för gifvet att musiken, poesin, dramat och de bildande
konsterna framför alt sträfvade efter att behaga sina åhörare
eller åskådare. När han iakttagit att värk och yttringar, som
åtminstone tekniskt motsvara de olika konstformerna och hvilka
tillfredsställa människans skönhetssinne, kunde anträffas icke
blott hos de lägre människostammarna, utan äfven hos en del
af de högre djuren, så förklarade han helt naturligt dessa
värk och yttringar som resultat af en medveten eller omed-
DET ESTETISKA KÖNSURVALET
För att vinna någon klar uppfattning om konstens för-
hållande till det sexuella lifvet måste man ordna det frågan
berörande materialet under tvänne särskilda rubriker nämligen:
1) Den konstnärliga värksamhetens inflytande på könsurvalet
och 2) De erotiska ämnenas betydelse för konsten. Dessa
två klasser af fakta ha visserligen ofta blifvit sammanblan-
dade med hvarandra. Men det skall snart framgå ur det föl-
jande, hur nödvändigt det är att upprätthålla en sträng distink-
tion mellan dem.
I den modärna literaturen känna vi intet värk, som vore
af så stor betydelse, icke' blott för konstteorin, utan jämväl
för den egentliga estetiken, som kapitlen om könsurvalet i
Darwin’s The Descent of Man. Som bekant förutsatte Darwin
ett nödvändigt samband mellan skönheten och konsten. Han
tog det för gifvet att musiken, poesin, dramat och de bildande
konsterna framför alt sträfvade efter att behaga sina åhörare
eller åskådare. När han iakttagit att värk och yttringar, som
åtminstone tekniskt motsvara de olika konstformerna och hvilka
tillfredsställa människans skönhetssinne, kunde anträffas icke
blott hos de lägre människostammarna, utan äfven hos en del
af de högre djuren, så förklarade han helt naturligt dessa
värk och yttringar som resultat af en medveten eller omed-