DOI Page / Citation link:
https://doi.org/10.11588/diglit.66506#0233
DEN KROPPSLIGA UTSMYCKNINGENS URSPRUNG 219
— som jämväl iakttagits hos många andra folk — genom
hvilken en dekorativ kroppsmålning utvecklats ur ett rent
praktiskt besmörjande med jord eller fett, företaget för att
skydda huden mot väder eller insektbett L
Långt viktigare än något af dessa syften är emellertid ett
annat motiv, hvars betydelse särskildt blifvit framhållen af
Lippert. Hos en stam, i hvilken, på grund af den bristande
arbetsfördelningen, alla människor likna hvarann, måste den
enskilde erfara ett starkt behof att utveckla ett fixeradt jag,
en personlighet för sig, som lätt kan särskiljas från alla de
öfriga stammedlemmarna. Detta kraf betingas enligt Lipperfs
åsikt af det gryende filosofiska medvetandet2. Men det kan
äfven, föreställa vi oss, ha sin grund i rent praktiska hänsyn.
På samma sätt som ornamenten på vapen och redskap ofta
göra tjänst som egendomsmärken 3, så kunna monsterna på
den nakna kroppen tjäna som medel att för sociala och poli-
tiska ändamål identifiera den man, som dekorerats med dem.
Maori’ernas tatueringsmönster ha i själfva värket vunnit bety-
delsen af lagligt erkända bomärken, hvilka i stället för namn-
teckningar anbringas på juridiska dokument 4. Vare sig man
föredrager den utilistiska eller den mer filosofiska förklarin-
gen, så bör man medgifva det behofvet att utbilda en hälst
i .någon mån personlig apparition skulle ha kunnat leda till
de olika systemen för kroppsutsmyckning, äfven om det icke
hade varit nödvändigt att tilldraga sig det motsatta könets
uppmärksamhet. Sålunda skulle, hos folk, som bära kläder,
1 Steinen, Unter den Naturvölkern. SS. 173, 186. Jfr. Burton, Lake Regions. II. S. 63
(Wajiji-stammen: Tatueringen förklarad som ett skydd mot den fuktiga atmosfären). Roth,
Tasmania. SS. 139—141.
2 Lippert, Kulturgeschichte. I. SS. 18, 365—366.
3 Jfr. Haddon, Evolution in Art. s. 203. Grosse, Anfånge der Kunst. SS. 130—133.
4 Robley, Moko. ss. 10—16. Jfr. likväl Shortland, (New Zealand. ss. 16—17) som i
Moko-tatueringen ser endast ett fashionabelt prydnadssätt, samt Dieffenbach, (New Zealand.
II. s. 34) som tror att Moko-bomärkena äro en modärn uppfinning. Tatueringar, hvilka tjäna
som individuella igenkänningsmärken, omnämnas af Heriot, Traveis through the Canadas.
S. 293. Fraser, Aborigines of New South Wales. S. 45. Koeler (Monatsberichte der Gesell-
schaft fiir Erdkunde. III. s. 51) tror att Australiernas ärr — „dessa genealogiska register" —
till någon mån ersätta bristen på egennamn.
— som jämväl iakttagits hos många andra folk — genom
hvilken en dekorativ kroppsmålning utvecklats ur ett rent
praktiskt besmörjande med jord eller fett, företaget för att
skydda huden mot väder eller insektbett L
Långt viktigare än något af dessa syften är emellertid ett
annat motiv, hvars betydelse särskildt blifvit framhållen af
Lippert. Hos en stam, i hvilken, på grund af den bristande
arbetsfördelningen, alla människor likna hvarann, måste den
enskilde erfara ett starkt behof att utveckla ett fixeradt jag,
en personlighet för sig, som lätt kan särskiljas från alla de
öfriga stammedlemmarna. Detta kraf betingas enligt Lipperfs
åsikt af det gryende filosofiska medvetandet2. Men det kan
äfven, föreställa vi oss, ha sin grund i rent praktiska hänsyn.
På samma sätt som ornamenten på vapen och redskap ofta
göra tjänst som egendomsmärken 3, så kunna monsterna på
den nakna kroppen tjäna som medel att för sociala och poli-
tiska ändamål identifiera den man, som dekorerats med dem.
Maori’ernas tatueringsmönster ha i själfva värket vunnit bety-
delsen af lagligt erkända bomärken, hvilka i stället för namn-
teckningar anbringas på juridiska dokument 4. Vare sig man
föredrager den utilistiska eller den mer filosofiska förklarin-
gen, så bör man medgifva det behofvet att utbilda en hälst
i .någon mån personlig apparition skulle ha kunnat leda till
de olika systemen för kroppsutsmyckning, äfven om det icke
hade varit nödvändigt att tilldraga sig det motsatta könets
uppmärksamhet. Sålunda skulle, hos folk, som bära kläder,
1 Steinen, Unter den Naturvölkern. SS. 173, 186. Jfr. Burton, Lake Regions. II. S. 63
(Wajiji-stammen: Tatueringen förklarad som ett skydd mot den fuktiga atmosfären). Roth,
Tasmania. SS. 139—141.
2 Lippert, Kulturgeschichte. I. SS. 18, 365—366.
3 Jfr. Haddon, Evolution in Art. s. 203. Grosse, Anfånge der Kunst. SS. 130—133.
4 Robley, Moko. ss. 10—16. Jfr. likväl Shortland, (New Zealand. ss. 16—17) som i
Moko-tatueringen ser endast ett fashionabelt prydnadssätt, samt Dieffenbach, (New Zealand.
II. s. 34) som tror att Moko-bomärkena äro en modärn uppfinning. Tatueringar, hvilka tjäna
som individuella igenkänningsmärken, omnämnas af Heriot, Traveis through the Canadas.
S. 293. Fraser, Aborigines of New South Wales. S. 45. Koeler (Monatsberichte der Gesell-
schaft fiir Erdkunde. III. s. 51) tror att Australiernas ärr — „dessa genealogiska register" —
till någon mån ersätta bristen på egennamn.