DOI Page / Citation link:
https://doi.org/10.11588/diglit.66506#0269
KONSTEN OCH KRIGET
255
viss grad ursäktas genom hänvisning till den bristande mili-
täriska organisationen. Där det ömsesidiga understöd saknas,
som de väl inöfvade soldaterna i en reguliär armé meddela
hvarann, där är behofvet af personligt mod naturligtvis så
mycket större. Den civiliserade krigföringen söker förekomma
konflikten mellan soldatens plikt och hans själfbevarelseinstinkt
genom trycket af en sträng disciplin; den vilda krigföringen,
vid hvilken man icke kan räkna med samma förmåga af lydig'
underkastelse och moralisk behärskning, nödgas reducera
denna konflikt genom att döfva krigarenas medvetande om
risken. Häraf följer ett oumbärligt behof af några medel att
framkalla en våldsam excitation, som leder till förgätenhet af
farorna och döden l.
Frånsedt det inflytande som fruktan utöfvar, är värivet att
döda i och för sig af den art att det icke kan utföras med
kall blod. Icke ens i de fall då elementet af fara fullkomligt
är uteslutet, såsom då det gäller att tortera och afrätta krigs-
fångar, skrida de primitiva bödlarna utan förberedelse till sitt
arbete. Efter det början väl blifvit gjord, inträder det visser-
ligen ett slags själslig och fysisk berusning, framkallad af blodets
åsyn och underkufvandets maktkänsla. Men denna berusning,
som är så ifrigt åstundad af alla vildar i de civiliserade och
primitiva samhällena, kan icke åstadkommas utan en förut-
gående upphetsning. Grymhetens likasom kärlekens passion
är i sina abnormt exalterade former altför öfverväldigande, för
att man skulle kunna tillägna sig den utan en artificiell steg-
ring af den psykiska bärkraften. Men medan den erotiska
känslan med växande utveckling alt mer och mer tenderar till
att bli en individens ensak, är grymheten hos de krigiska
nationerna en emotion af nationell betydelse. Äggelsen till
blodbad är därför i de flesta fall social, d. ä. samfäld för ett
in New Zealand. ss. 82, 83. Då dessa exempel hänföra sig till stammar, som äro kända för
det personliga mod de utveckla när de väl blifvit uppäggade, så måste behofvet af artificiell
stimulering vara vida större hos de fega stammarna.
1 Jfr. Cook's skarpsinniga reflexioner. Cook, (ist) Voyage. s. 344.
255
viss grad ursäktas genom hänvisning till den bristande mili-
täriska organisationen. Där det ömsesidiga understöd saknas,
som de väl inöfvade soldaterna i en reguliär armé meddela
hvarann, där är behofvet af personligt mod naturligtvis så
mycket större. Den civiliserade krigföringen söker förekomma
konflikten mellan soldatens plikt och hans själfbevarelseinstinkt
genom trycket af en sträng disciplin; den vilda krigföringen,
vid hvilken man icke kan räkna med samma förmåga af lydig'
underkastelse och moralisk behärskning, nödgas reducera
denna konflikt genom att döfva krigarenas medvetande om
risken. Häraf följer ett oumbärligt behof af några medel att
framkalla en våldsam excitation, som leder till förgätenhet af
farorna och döden l.
Frånsedt det inflytande som fruktan utöfvar, är värivet att
döda i och för sig af den art att det icke kan utföras med
kall blod. Icke ens i de fall då elementet af fara fullkomligt
är uteslutet, såsom då det gäller att tortera och afrätta krigs-
fångar, skrida de primitiva bödlarna utan förberedelse till sitt
arbete. Efter det början väl blifvit gjord, inträder det visser-
ligen ett slags själslig och fysisk berusning, framkallad af blodets
åsyn och underkufvandets maktkänsla. Men denna berusning,
som är så ifrigt åstundad af alla vildar i de civiliserade och
primitiva samhällena, kan icke åstadkommas utan en förut-
gående upphetsning. Grymhetens likasom kärlekens passion
är i sina abnormt exalterade former altför öfverväldigande, för
att man skulle kunna tillägna sig den utan en artificiell steg-
ring af den psykiska bärkraften. Men medan den erotiska
känslan med växande utveckling alt mer och mer tenderar till
att bli en individens ensak, är grymheten hos de krigiska
nationerna en emotion af nationell betydelse. Äggelsen till
blodbad är därför i de flesta fall social, d. ä. samfäld för ett
in New Zealand. ss. 82, 83. Då dessa exempel hänföra sig till stammar, som äro kända för
det personliga mod de utveckla när de väl blifvit uppäggade, så måste behofvet af artificiell
stimulering vara vida större hos de fega stammarna.
1 Jfr. Cook's skarpsinniga reflexioner. Cook, (ist) Voyage. s. 344.