Mengs, Anton Raphael; Lindberg, Pehr [Übers.]: Praktisk undervisning uti målarekonsten (Stockholm: J.A. Walldén, 1832)

— Ga —
än medelfärgen, så kan han, oaktadt enformig-
heten af dessa båda färgors karakter, likväl
frambringa mångfaldiga sensationer. Om man
närmare förenar de båda mest motsatta fär-
gorna, så blir målningen stark oeli hård; men
om man lägger mellan dessa båda en mängd
af medelteinter, så blir den mildare och om
man gradvis åtskiljer dessa medelteinter, med
så liten skillnad från hvarann, som möjligt är,
så blir en sådan målning utomordentligt ljuf
och angenäm; söndrar man ljusa massor ifrån
andra ljusa, samt mörka från andra mörka,
så skall den synas majestätiskt och sublim.
Korteligen, då han väl ordnar oeli på mång-
faldigt vis sammanblandar dessa medel, så skall
han kunna frambringa en liflig, matt, mild,
sträf, öm eller hvarje annan sensation, som
man vill förorsaka hos åskådaren. Om man
nu med samma urskillning anbringar äfven
färgorna, så skall man med dessa i det oän-
deliga kunna föröka det uttryck oeli de kän-
slor som skola frambringas; dock måste man
söka undvika att for ofta bruka samma ljus
oeli skuggor af lika styrka och storlek, äfven
som att all ytterlighet i allmänhet, och alltid
hålla sig till sanningen 0Q1 sannolikheten;
alltid ihågkommande att Clairobscuren är grun-
den för den del som vanligt vis kallas har-
moni och att färgorne icke äro annat än to-
ner, som karakterisera kropparnas arter, hvar-
före de måste brukas i likformighet med den
allmänna karakteren oeli Clairobscuren.
Vid färgornas bruk är det nödvändigt att