=" 38 =^

slutas uti två sig utbredande linier. Derföre
måste den Målare, som väl känner clairobscu-
ren aflägsna sig ifrån alla geometriska vinklar,
som skulle föranleda till ett hårdt maner.
Sådana vinklar skulle endast skicka sig till
några mycket upplysta konturer; dock böra
inga bestämdt eller med en verkelig ljus färg
framställas, utan med en mellanfärg, emedan
det är omöjligt, att ljuset, som faller på en
kropps vinkel, kan tillbakafalla uti en vinkel,
som för våra ögon liknar dess yttersta kontur.
Och om ljuset kunde göra denna verkan, så
skulle vi se hela föremålet dunkelt ocli ett
ganska svagt ljus på konturen. Ett sådant fall
lår man alltså icke antaga och om man äfven
förutsätter, att så vore, så skulle det icke för-
orsaka någon förnöjelse, emedan det tillintet-
gjorde föremålets upplysning.
Utomdess måste vi märka, att hvar och
en kropp, då den är till en del eller i grun-
den af dess yta, tillbakakastar en del af strå-
larna, ocli för andra gången färgar den näst
omgifvande luften med sin egentliga färg. Men
detta allt liar jag blott i det afseende velat
säga för att öfvertyga att konturerna måste va-
ra angenäma ocli mjuka, och att, om vi i na-
turen märka några, som synas skarpa, detta
kommer deraf, att uti naturen den upplysta
kroppen utomordentligt skiljer sig ifrån den,
som icke är det, ocli att båda livarken äro
sannt ljus eller sannt mörker; men hvilket
icke följer i måleriet, hvilket ofvanföre är sagdt.
Då man betraktar det ljuset som är uti en fi-