DOI Seite / Zitierlink:
https://doi.org/10.11588/diglit.42103#0035
ERIK XIV.
Målarkonsten synes under Erik XIV:s korta regering icke i nämnvärd mån
ha åtnjutit hans beskydd, ehuru han som tecknare visade sig vara en begå-
vad dilettant. Han hade sannolikt mer sinne för det lysande och praktfulla,
än för konsten i egentlig mening. Han utvecklade en i Sverige förut ej skå-
dad lyx. När han t. ex. efter kröningen i Uppsala d. 12 juli 1561 höll sitt
intåg i Stockholm, voro alla gator både i själva staden och på malmarna be-
strödda med gräs och hö, mellan husen, tvärs över gatorna, hängde kronor
och kransar av örter, blomster och silke och husväggarna voro smyckade dels
med löv, dels med kläde, av “conterfey“ eller “flammiske taffler“ — förmod-
ligen menas tapetzerier — “aff romerske och troianiske affmålningaU.1 Framför
allt omhuldade han tapetväveriet. Främst bland vävarna stodo Paul de Bucher,
eller “Paul guldvävare“ som han kallades, och Nils Eskils son, den förre
ledare av vävarlaget på Svartsjö, den senare verksam i Uppsala, på Grips-
holm, i Stockholm och i Kalmar.2 Bland annat utfördes under Eriks regering,
efter Dominicus Verwilts kartonger, de nordiska sagokungarnas historia —
fem tapetzerier, framställande Sveno, Magog, Gotus och den förste Erik. Den
första påbörjades i Kalmar och fullbordades i Stockholm av Nils Eskilsson,
de övriga i Stockholm eller på Svartsjö, sannolikt av Paul de Bucher. Den
senare fick 1561 konungens befallning att “aus AntorfF etliche Tapetzierer
und mahler zu werben und ins Reich zu bringen“, men, som av instruktionen
framgår, kommo vävarna i främsta rummet. Och 1560—62 gjordes av Arvid
Trolle och Arnold Rosenberger i Antwerpen inköp och beställningar av “tapet-
zerier, credentzer och sölvkärl“, smycken, vapen, möbler, o. s. v., men några
målningar eller skulpturer omnämnas icke. Målarkonsten spelade med andra
ord ingen större roll vid Eriks hov. Det är föga troligt, att han avsevärt till-
ökade faderns efterlämnade tavelsamling. Visserligen beställde han då och då
konterfej (porträtt) och prospectiver (landskap), men vi veta icke av vilken
beskaffenhet de voro. Endast undantagsvis omtalas i handlingarna någon honom
Målarkonsten synes under Erik XIV:s korta regering icke i nämnvärd mån
ha åtnjutit hans beskydd, ehuru han som tecknare visade sig vara en begå-
vad dilettant. Han hade sannolikt mer sinne för det lysande och praktfulla,
än för konsten i egentlig mening. Han utvecklade en i Sverige förut ej skå-
dad lyx. När han t. ex. efter kröningen i Uppsala d. 12 juli 1561 höll sitt
intåg i Stockholm, voro alla gator både i själva staden och på malmarna be-
strödda med gräs och hö, mellan husen, tvärs över gatorna, hängde kronor
och kransar av örter, blomster och silke och husväggarna voro smyckade dels
med löv, dels med kläde, av “conterfey“ eller “flammiske taffler“ — förmod-
ligen menas tapetzerier — “aff romerske och troianiske affmålningaU.1 Framför
allt omhuldade han tapetväveriet. Främst bland vävarna stodo Paul de Bucher,
eller “Paul guldvävare“ som han kallades, och Nils Eskils son, den förre
ledare av vävarlaget på Svartsjö, den senare verksam i Uppsala, på Grips-
holm, i Stockholm och i Kalmar.2 Bland annat utfördes under Eriks regering,
efter Dominicus Verwilts kartonger, de nordiska sagokungarnas historia —
fem tapetzerier, framställande Sveno, Magog, Gotus och den förste Erik. Den
första påbörjades i Kalmar och fullbordades i Stockholm av Nils Eskilsson,
de övriga i Stockholm eller på Svartsjö, sannolikt av Paul de Bucher. Den
senare fick 1561 konungens befallning att “aus AntorfF etliche Tapetzierer
und mahler zu werben und ins Reich zu bringen“, men, som av instruktionen
framgår, kommo vävarna i främsta rummet. Och 1560—62 gjordes av Arvid
Trolle och Arnold Rosenberger i Antwerpen inköp och beställningar av “tapet-
zerier, credentzer och sölvkärl“, smycken, vapen, möbler, o. s. v., men några
målningar eller skulpturer omnämnas icke. Målarkonsten spelade med andra
ord ingen större roll vid Eriks hov. Det är föga troligt, att han avsevärt till-
ökade faderns efterlämnade tavelsamling. Visserligen beställde han då och då
konterfej (porträtt) och prospectiver (landskap), men vi veta icke av vilken
beskaffenhet de voro. Endast undantagsvis omtalas i handlingarna någon honom