DOI Page / Citation link:
https://doi.org/10.11588/diglit.42103#0171
99
dukar, som tillskrevos Paolo Veronese. Sju av dem bildade en svit. Av dem
anges i antwerpen-inventariet 1656 två vara plafonder, men detta gällde för-
modligen även de andra fem. Egendomligt nog äro blott fyra av dem upp-
förda i 1621 års kejs. inventarium, men i 1648 års Skokloster-inv. igenkänner
man på beskrivningen de tre övriga, vilka sålunda 1648 befunno sig i Hrad-
schin. De voro mytologisk-allegoriska bilder, framställande “Venus begråtande
Adonis’ död“ nu i Bridgewater Gallery, London, “Hermes, Aglauros och
Herse“, nu i Fitzwilliam-Museum, Cambridge, “Mars och Venus, förenade
genom Amor“, nu i Metropolitan Museum i New-York, “Mars avväpnad av
Venus“, “Mars och Venus, den senare speglande sig“, “Styrkan (Herkules)
ledsagad av Visheten“ och “Mannen (mästaren själv) mellan Dygden och
Lasten“, dessa fyra 1798 sålda i London. En annan allegorisk svit, som liksom
de föregående av Kristina medtogs till Rom, bestod av fyra tavlor, som i
konstlitteraturen bibehållit de namn de undfingo i orléan’ska galleriet: “LAmour
heureux“, och “Le Respect“, båda ännu för några år sedan på Cobham-Hall
i England, “L’Infidelité“ och “Le Degout“, båda 1798 sålda i London. Den
elste duken var en skissartad gentagning av konstnärens komposition “Europas
bortförande^ och hänger nu i National Gallery i London.
Såsom synnerligen värdefull betraktades en “Bågsnidande Amor“, som till-
skrevs Parmegianino, men tavlan, som nu ses i Kaiser Friedrich-Museum i
Berlin, är, ehuru kommen från Prag, blott kopia efter originalet, som räddades
undan svenskarna och nu förvaras i Konsthistoriska museet i Wien.
En mästare, som i drottningens Stockholmsgalleri tycks ha varit särdeles
väl företrädd, var Tintoretto. Såsom “ein schön stiick“, d. v. s. en av sam-
lingens pärlor, betecknades i det kejs. inv. en duk, som framställde “Wie
die Natur in den Wolken getrogen wirdt, vndter Ir das fruchtbare Erdtreich“.
Men hur förklara att den ej medtogs till Rom? Kanske drogs tavlans äkthet
dock i tvivelsmål, och sannolikt var detta jämväl förhållandet med tre andra
dukar, som i Prag ansetts vara av Robustis hand: “Jupiter och Semele“,
“Musicerande unga kvinnor" och “Dundalus Fision", som behandlade den
medeltida legenden om den irländske riddaren Tundalus’ syn.
Av Palma Vecchio var en vacker komposition, “Venus och Amor“, den
förra naken, vilande på marken och räckande den senare en pil, nu i Fitz-
william-Museum i Cambridge. Hur det förhöll sig med ett samme konstnär
tillskrivet “ Damporträtt “, kunna vi däremot ej avgöra, emedan det försvunnit.
dukar, som tillskrevos Paolo Veronese. Sju av dem bildade en svit. Av dem
anges i antwerpen-inventariet 1656 två vara plafonder, men detta gällde för-
modligen även de andra fem. Egendomligt nog äro blott fyra av dem upp-
förda i 1621 års kejs. inventarium, men i 1648 års Skokloster-inv. igenkänner
man på beskrivningen de tre övriga, vilka sålunda 1648 befunno sig i Hrad-
schin. De voro mytologisk-allegoriska bilder, framställande “Venus begråtande
Adonis’ död“ nu i Bridgewater Gallery, London, “Hermes, Aglauros och
Herse“, nu i Fitzwilliam-Museum, Cambridge, “Mars och Venus, förenade
genom Amor“, nu i Metropolitan Museum i New-York, “Mars avväpnad av
Venus“, “Mars och Venus, den senare speglande sig“, “Styrkan (Herkules)
ledsagad av Visheten“ och “Mannen (mästaren själv) mellan Dygden och
Lasten“, dessa fyra 1798 sålda i London. En annan allegorisk svit, som liksom
de föregående av Kristina medtogs till Rom, bestod av fyra tavlor, som i
konstlitteraturen bibehållit de namn de undfingo i orléan’ska galleriet: “LAmour
heureux“, och “Le Respect“, båda ännu för några år sedan på Cobham-Hall
i England, “L’Infidelité“ och “Le Degout“, båda 1798 sålda i London. Den
elste duken var en skissartad gentagning av konstnärens komposition “Europas
bortförande^ och hänger nu i National Gallery i London.
Såsom synnerligen värdefull betraktades en “Bågsnidande Amor“, som till-
skrevs Parmegianino, men tavlan, som nu ses i Kaiser Friedrich-Museum i
Berlin, är, ehuru kommen från Prag, blott kopia efter originalet, som räddades
undan svenskarna och nu förvaras i Konsthistoriska museet i Wien.
En mästare, som i drottningens Stockholmsgalleri tycks ha varit särdeles
väl företrädd, var Tintoretto. Såsom “ein schön stiick“, d. v. s. en av sam-
lingens pärlor, betecknades i det kejs. inv. en duk, som framställde “Wie
die Natur in den Wolken getrogen wirdt, vndter Ir das fruchtbare Erdtreich“.
Men hur förklara att den ej medtogs till Rom? Kanske drogs tavlans äkthet
dock i tvivelsmål, och sannolikt var detta jämväl förhållandet med tre andra
dukar, som i Prag ansetts vara av Robustis hand: “Jupiter och Semele“,
“Musicerande unga kvinnor" och “Dundalus Fision", som behandlade den
medeltida legenden om den irländske riddaren Tundalus’ syn.
Av Palma Vecchio var en vacker komposition, “Venus och Amor“, den
förra naken, vilande på marken och räckande den senare en pil, nu i Fitz-
william-Museum i Cambridge. Hur det förhöll sig med ett samme konstnär
tillskrivet “ Damporträtt “, kunna vi däremot ej avgöra, emedan det försvunnit.