DOI Seite / Zitierlink:
https://doi.org/10.11588/diglit.42104#0063
Grev Per hade redan 1646 testamenterat sin brorson, Nils Nilsson Brahe
— själva grevskapet skulle enligt successionsordningen tillfalla denne — allt
lösöre på Visingsborg, såsom bibliotek, rustkammare, husgeråd, fornsaker, tav-
lor, handskrifter, m. m. och 1670 i ett tillägg till testamentet förordnat, att “alla
Schillerier, Contrafacturer, Målningar och Tafler, uthi huusen warande, skole
derwid stadigt förblifwa“. Vid reduktionen under förra hälvten av 1680-talet,
d. v. s. kort efter grev Pers frånfälle, fördes från Visingsborg till Skokloster,
som greve Nils’ grevinna, Juliana Wrangel, som “pur slcänk“ ärvt efter fa-
dern riksmarsken gr. Karl Gustav Wrangel, biblioteket samt delar av rust-
kammaren och tavelsamlingen, m. m.
Visingsborgs slottsbyggnad, påbörjad av Per Brahe d. ä., som 1562 av Erik
XIV erhållit Visingsborg “till hans grefvestånds förbättrande“, fortsatt av hans
son Magnus och fullbordad av Per Brahe d. y., var uppförd i en fyrkant,
omslutande en liten borggård och var försedd med fyra torn, täckta med för-
tennt järnplåt och med förgyllda spiror.7 Efter 1659 omgavs slottet med gravar
och vallar, som i hörnen hade bastioner. I den av gr. Magnus byggda, till
yttermurarna och delvis även till det inre ännu kvarstående södra flygeln,
uppförd i två våningar, funnos enligt ett inventarium från 1675, alltså från
grev Pers tid: Nya salen, Stora salen, Hästesalen, Fyrkantsalen, Frustugan,
Matsalen, Grevens rum, Grevinnans rum o. s. v. I dessa de förnämsta ge-
maken sunnos “målningar af in- och utländska konungar och herrar, många
i kroppsstorlek, nya och gambla Contrafacturer samt andra schillerijer“. De
omkr. 120 porträtt, som hängde i de praktfulla rummen, voro helt visst av
skäligen enkel beskaffenhet och, liksom förhållandet var på Bogesund, väl
mestadels målade av grev Pers konterfej are på stat, en “Johannes Werner
pictor“ från Tollstad och hans vederlikar. Många porträtt voro nog dessutom
rena fantasifoster. Undantagsvis förekom dock pålitligare och mer konstnär-
ligt utförda porträtt, såsom Karl X Gustavs i Hästesalen anbragta, utmärkta
ryttarbild, målad av Joachim von Sandrart och David Becks förträffliga
porträtt av grev Per, båda nu på Skokloster. Om de andra 40 tavlornas upp-
hovsmän känna vi just ingenting, med undantag av:
2 Italienske stycken i grå gjorde av Paul Pitzki.
varmed menas den i första bandet omtalade Mathias Palbitzki. För övrigt
så vi nöja oss med vetskapen om att grev Per, utom sina många porträtt, på
Visingsborg bl. a. ägde (Bil. VII):
Svenska Konstsamlingarnas Historia, II, 6,
— själva grevskapet skulle enligt successionsordningen tillfalla denne — allt
lösöre på Visingsborg, såsom bibliotek, rustkammare, husgeråd, fornsaker, tav-
lor, handskrifter, m. m. och 1670 i ett tillägg till testamentet förordnat, att “alla
Schillerier, Contrafacturer, Målningar och Tafler, uthi huusen warande, skole
derwid stadigt förblifwa“. Vid reduktionen under förra hälvten av 1680-talet,
d. v. s. kort efter grev Pers frånfälle, fördes från Visingsborg till Skokloster,
som greve Nils’ grevinna, Juliana Wrangel, som “pur slcänk“ ärvt efter fa-
dern riksmarsken gr. Karl Gustav Wrangel, biblioteket samt delar av rust-
kammaren och tavelsamlingen, m. m.
Visingsborgs slottsbyggnad, påbörjad av Per Brahe d. ä., som 1562 av Erik
XIV erhållit Visingsborg “till hans grefvestånds förbättrande“, fortsatt av hans
son Magnus och fullbordad av Per Brahe d. y., var uppförd i en fyrkant,
omslutande en liten borggård och var försedd med fyra torn, täckta med för-
tennt järnplåt och med förgyllda spiror.7 Efter 1659 omgavs slottet med gravar
och vallar, som i hörnen hade bastioner. I den av gr. Magnus byggda, till
yttermurarna och delvis även till det inre ännu kvarstående södra flygeln,
uppförd i två våningar, funnos enligt ett inventarium från 1675, alltså från
grev Pers tid: Nya salen, Stora salen, Hästesalen, Fyrkantsalen, Frustugan,
Matsalen, Grevens rum, Grevinnans rum o. s. v. I dessa de förnämsta ge-
maken sunnos “målningar af in- och utländska konungar och herrar, många
i kroppsstorlek, nya och gambla Contrafacturer samt andra schillerijer“. De
omkr. 120 porträtt, som hängde i de praktfulla rummen, voro helt visst av
skäligen enkel beskaffenhet och, liksom förhållandet var på Bogesund, väl
mestadels målade av grev Pers konterfej are på stat, en “Johannes Werner
pictor“ från Tollstad och hans vederlikar. Många porträtt voro nog dessutom
rena fantasifoster. Undantagsvis förekom dock pålitligare och mer konstnär-
ligt utförda porträtt, såsom Karl X Gustavs i Hästesalen anbragta, utmärkta
ryttarbild, målad av Joachim von Sandrart och David Becks förträffliga
porträtt av grev Per, båda nu på Skokloster. Om de andra 40 tavlornas upp-
hovsmän känna vi just ingenting, med undantag av:
2 Italienske stycken i grå gjorde av Paul Pitzki.
varmed menas den i första bandet omtalade Mathias Palbitzki. För övrigt
så vi nöja oss med vetskapen om att grev Per, utom sina många porträtt, på
Visingsborg bl. a. ägde (Bil. VII):
Svenska Konstsamlingarnas Historia, II, 6,