LOVISA
ULRIKA.
Den stora målningssamling om närmare 400 n:r, som Lovisa Ulrika på
Drottningholm hade, bestod icke endast av sådana tavlor, som hon själv in-
köpt, som för hennes räkning förvärvats, eller som hon genom konung Fred-
riks storartade present av Tessins kabinett, eller i arv efter modern, änke-
drottning Sofia Dorotea av Preussen, m. fl. erhållit. På slottet fanns nämligen
sedan gammalt ett 130-tal tavlor, som hon väl fick disponera, men icke ägde
och som därför icke ingick vid försäljningen av galleriet 1777. Tyvärr är
det av Tessin upprättade inventariet “Drottningholms uppteckning“ förkommet
— Sander efterforskade det förgäves —, men med ledning av den i R. A.
befintliga, av Sander tryckta och kommenterade, av Lovisa Ulrikas handsek-
reterare gr. Karl Vilhelm von Duben skrivna “General-Förteckning på alla
Hennes Kongl. Maj:t Drottningen vid Kongl. Lustslottet Drottningholm till-
hörige Taflor och Schilderier. 1760“ och ett därtill hörande bihang, “Förteck-
ning på de vid Drottningholm i Fateburen förvarade taflor och schilderier40
kunna vi i många fall konstatera varifrån drottningens målningar, förutom de
av konung Fredrik från Tessin inköpta,1 förskrevo sig — dessa senare upp-
gingo, såsom vi sett, åtskilliga pasteller och andra kritteckningar inbegripna,
till 243 n:r.
Av de på Drottningholm före drottningens tid förekommande målningarna,
som hängde där sedan Hedvig Eleonoras dagar, voro — förutom mer än ett
30-tal allegorier och djurstycken av Ehrenstrahl, 5 arbeten av Schröder och
ett 30-tal turkiska, nu förkomna bilder, som sades på beställning av Karl
XII ha utförts i Konstantinopel — de märkligaste:
Rembrandts porträtt av sin syster Lysbeth van Ryn (N. M. 591), vilket, trol. kommet
från Svartsjö, i generalförteckningen säges vara “målat i Ferdinand Bols smak“ och för-
'Ja^ anser det överflödigt att här återge dessa av Sander förut tryckta inventarier. !Jfr sid. 153.
ULRIKA.
Den stora målningssamling om närmare 400 n:r, som Lovisa Ulrika på
Drottningholm hade, bestod icke endast av sådana tavlor, som hon själv in-
köpt, som för hennes räkning förvärvats, eller som hon genom konung Fred-
riks storartade present av Tessins kabinett, eller i arv efter modern, änke-
drottning Sofia Dorotea av Preussen, m. fl. erhållit. På slottet fanns nämligen
sedan gammalt ett 130-tal tavlor, som hon väl fick disponera, men icke ägde
och som därför icke ingick vid försäljningen av galleriet 1777. Tyvärr är
det av Tessin upprättade inventariet “Drottningholms uppteckning“ förkommet
— Sander efterforskade det förgäves —, men med ledning av den i R. A.
befintliga, av Sander tryckta och kommenterade, av Lovisa Ulrikas handsek-
reterare gr. Karl Vilhelm von Duben skrivna “General-Förteckning på alla
Hennes Kongl. Maj:t Drottningen vid Kongl. Lustslottet Drottningholm till-
hörige Taflor och Schilderier. 1760“ och ett därtill hörande bihang, “Förteck-
ning på de vid Drottningholm i Fateburen förvarade taflor och schilderier40
kunna vi i många fall konstatera varifrån drottningens målningar, förutom de
av konung Fredrik från Tessin inköpta,1 förskrevo sig — dessa senare upp-
gingo, såsom vi sett, åtskilliga pasteller och andra kritteckningar inbegripna,
till 243 n:r.
Av de på Drottningholm före drottningens tid förekommande målningarna,
som hängde där sedan Hedvig Eleonoras dagar, voro — förutom mer än ett
30-tal allegorier och djurstycken av Ehrenstrahl, 5 arbeten av Schröder och
ett 30-tal turkiska, nu förkomna bilder, som sades på beställning av Karl
XII ha utförts i Konstantinopel — de märkligaste:
Rembrandts porträtt av sin syster Lysbeth van Ryn (N. M. 591), vilket, trol. kommet
från Svartsjö, i generalförteckningen säges vara “målat i Ferdinand Bols smak“ och för-
'Ja^ anser det överflödigt att här återge dessa av Sander förut tryckta inventarier. !Jfr sid. 153.