DOI Seite / Zitierlink:
https://doi.org/10.11588/diglit.42105#0015
GUSTAV III
Kung Gustav hade redan i sin ungdom haft rikliga tillfällen att utveckla
ett nedärvt konstsinne. Hans guvernör, den store konstälskaren och konnäs-
sören Tessin, hade lagt grunden till den höge elevens konstkännedom, som
närdes av faderns och framför allt moderns utvalda konstsamlingar. Och
dock blev Gustav, vars intressen voro mycket splittrade och för vilken teater
och varandra ständigt avlösande nöjen i ett strängt etikettsbundet hov togo
så mycken tid i anspråk, aldrig den passionerade konstsamlare, Lovisa Ul-
rika varit. Han bildade, det är sant, en mycket nummerstark tavelsamling,
som innehöll utomordentliga flamska, holländska och franska målningar —
de italienska hade för honom föga intresse —, men en stor del av dessa
hade han, så att säga, tillskansat sig, genom att ur Adolf Fredriks och Lovisa
Ulrikas gallerier inköpa särskilt värdefulla arbeten, i förra fallet troligen, i
senare bevisligen på statens bekostnad. Men det kan ej förnekas, att högst
den samme och hans tillskyndare i det stora hela valde med verklig smak.
Vi ha i Bd II, sett att Gustav efter Adolf Fredriks död ur dennes galleri
inköpte ett antal tavlor, troligen med statsmedel, av vilka de viktigaste voro.
Frans Floris: Havsgudarnas högtid (N. M. 430).
Anth. van Dyck: Hieronymus (N. M. 404).
Jan van Hemessen: Fattig man hos skatteindrivaren (N. M. 505).
Jan van Goyen: Utsikt av Dordrecht (N. M. 443).
n » n Flodstrand med ett gammalt torn (N. M. 441).
/. B. S. C har din: Tvätterskan (N. M. 780).
„ „ Tjänstessicka, som tappar vatten (N. M. 781).
„ „ Tecknaren (N. M. 779).
n „ Ung kvinna vid sitt tapisseriarbete (N. M. 778).
I Bd II, ha vi likaledes sett att Gustav — n. b. på statens bekostnad —
ur Lovisa Ulrikas samling förvärvade en mängd målningar bland vilka de mest
betydande voro:
Kung Gustav hade redan i sin ungdom haft rikliga tillfällen att utveckla
ett nedärvt konstsinne. Hans guvernör, den store konstälskaren och konnäs-
sören Tessin, hade lagt grunden till den höge elevens konstkännedom, som
närdes av faderns och framför allt moderns utvalda konstsamlingar. Och
dock blev Gustav, vars intressen voro mycket splittrade och för vilken teater
och varandra ständigt avlösande nöjen i ett strängt etikettsbundet hov togo
så mycken tid i anspråk, aldrig den passionerade konstsamlare, Lovisa Ul-
rika varit. Han bildade, det är sant, en mycket nummerstark tavelsamling,
som innehöll utomordentliga flamska, holländska och franska målningar —
de italienska hade för honom föga intresse —, men en stor del av dessa
hade han, så att säga, tillskansat sig, genom att ur Adolf Fredriks och Lovisa
Ulrikas gallerier inköpa särskilt värdefulla arbeten, i förra fallet troligen, i
senare bevisligen på statens bekostnad. Men det kan ej förnekas, att högst
den samme och hans tillskyndare i det stora hela valde med verklig smak.
Vi ha i Bd II, sett att Gustav efter Adolf Fredriks död ur dennes galleri
inköpte ett antal tavlor, troligen med statsmedel, av vilka de viktigaste voro.
Frans Floris: Havsgudarnas högtid (N. M. 430).
Anth. van Dyck: Hieronymus (N. M. 404).
Jan van Hemessen: Fattig man hos skatteindrivaren (N. M. 505).
Jan van Goyen: Utsikt av Dordrecht (N. M. 443).
n » n Flodstrand med ett gammalt torn (N. M. 441).
/. B. S. C har din: Tvätterskan (N. M. 780).
„ „ Tjänstessicka, som tappar vatten (N. M. 781).
„ „ Tecknaren (N. M. 779).
n „ Ung kvinna vid sitt tapisseriarbete (N. M. 778).
I Bd II, ha vi likaledes sett att Gustav — n. b. på statens bekostnad —
ur Lovisa Ulrikas samling förvärvade en mängd målningar bland vilka de mest
betydande voro: