DOI Seite / Zitierlink:
https://doi.org/10.11588/diglit.42105#0130
FINSPÅNGSAMLINGEN.
(NU PÅ MARIEHOLM.)
Tavelsamlingen på Finspång, vars betydande rester nu på länsresidenset
Marieholm invid Mariestad bevaras av landshövding Axel Ekman, var gam-
mal, ehuru väl ingalunda så gammal som man trott. Såsom Bd I, s. 59 redan
omtalats, var det nämligen först Sergels intime vän, överkammarherren frih.
Jean Jacques De Geer till Finspång, som, efter att ha försålt stamfaderns,
Louis De Geers hus “Het huis met de Hoofden“ i Amsterdam, därifrån till
det nyligen fullbordade Finspångs slott 1759 lät överflytta bl. a. Jacob Jordaens’
praktstycke “Antwerp-färjan“, eller “Petrus, finnande penningen i fiskens mun“
samt Frans Snyders’ “Räven på besök hos hägern“ och “Fallande häger, an-
fallen av falkar“. Dessa målningar, med vilka troligen andra följde, synas
ha givit honom blodad tand och givit upphovet till det stora tavelgalleriet,
fastän det ju icke är uteslutet, att åtskilligt i tavelväg redan förut letat sig
väg till slottet. Men när De Geer, född 1737, 1809 avled, kunde samlingen
ej längre hållas ihop. Han efterlämnade nämligen fem barn, varibland dot-
rern Aurora, g. m. statsministern för utrikes ärenden gr. Gustav af Wetter-
stedt. För att på ett fullt tillfredsställande och opartiskt sätt på så många
händer skifta galleriet, lät man detta 1809 gå under klubban, och att auk-
tionen icke var fingerad, utan allvarligt menad, framgår därav, att i katalogen
som trycktes på franska, för att i utlandet lättare kunna spridas, sådana ani-
merande konsthandelstermer som “piéce excellente“, “trés-belle“, “superbe“,
o. s. v. frikostigt voro inströdda. Resultatet bW också att tavelbeståndet på
Finspång sjönk från omkr. 250 n:r till 121.
Greve af Wetterstedt utlöste en stor del av medarvingarnas — styvsönerna,
riksmarskalken gr. A. F. N. Gyldenstolpe och kammarherren gr. K. A. Gylden-
stolpe samt deras systerdöttrar frilnan E. J. Leijonhufvud och fröken Ch. E.
Troili — lotter, men vart det stora flertalet av från galleriet avsöndrade mål-
ningar tog vägen, kan ej utredas. Det sägs, att af Wetterstedts svåger, hov-
(NU PÅ MARIEHOLM.)
Tavelsamlingen på Finspång, vars betydande rester nu på länsresidenset
Marieholm invid Mariestad bevaras av landshövding Axel Ekman, var gam-
mal, ehuru väl ingalunda så gammal som man trott. Såsom Bd I, s. 59 redan
omtalats, var det nämligen först Sergels intime vän, överkammarherren frih.
Jean Jacques De Geer till Finspång, som, efter att ha försålt stamfaderns,
Louis De Geers hus “Het huis met de Hoofden“ i Amsterdam, därifrån till
det nyligen fullbordade Finspångs slott 1759 lät överflytta bl. a. Jacob Jordaens’
praktstycke “Antwerp-färjan“, eller “Petrus, finnande penningen i fiskens mun“
samt Frans Snyders’ “Räven på besök hos hägern“ och “Fallande häger, an-
fallen av falkar“. Dessa målningar, med vilka troligen andra följde, synas
ha givit honom blodad tand och givit upphovet till det stora tavelgalleriet,
fastän det ju icke är uteslutet, att åtskilligt i tavelväg redan förut letat sig
väg till slottet. Men när De Geer, född 1737, 1809 avled, kunde samlingen
ej längre hållas ihop. Han efterlämnade nämligen fem barn, varibland dot-
rern Aurora, g. m. statsministern för utrikes ärenden gr. Gustav af Wetter-
stedt. För att på ett fullt tillfredsställande och opartiskt sätt på så många
händer skifta galleriet, lät man detta 1809 gå under klubban, och att auk-
tionen icke var fingerad, utan allvarligt menad, framgår därav, att i katalogen
som trycktes på franska, för att i utlandet lättare kunna spridas, sådana ani-
merande konsthandelstermer som “piéce excellente“, “trés-belle“, “superbe“,
o. s. v. frikostigt voro inströdda. Resultatet bW också att tavelbeståndet på
Finspång sjönk från omkr. 250 n:r till 121.
Greve af Wetterstedt utlöste en stor del av medarvingarnas — styvsönerna,
riksmarskalken gr. A. F. N. Gyldenstolpe och kammarherren gr. K. A. Gylden-
stolpe samt deras systerdöttrar frilnan E. J. Leijonhufvud och fröken Ch. E.
Troili — lotter, men vart det stora flertalet av från galleriet avsöndrade mål-
ningar tog vägen, kan ej utredas. Det sägs, att af Wetterstedts svåger, hov-