DOI Seite / Zitierlink:
https://doi.org/10.11588/diglit.42105#0054
KARL XIII, HERTIG FREDRIK OCH
SOFIA ALBERTINA.
“Hertigarne Carls och Fredrik Adolfs gemensamma gäld“ lyder titeln på
en i Riksarkivet befintlig volym, som ger en intressant inblick i Gustav III:s
bröders intrasslade ekonomiska förhållanden. Både prins Karl, sedan 1772
hertig av Södermanland, och prins Fredrik, hertig av Östergötland, voro som
bekant två levnadsglada unga män, som lätt togo både dag och natt och
tidigt förstodo att icke blott läppja på nöjets bägare, utan även att tömma
den i botten. Karl, född 1748, hade blivit storamiral redan i vaggan och
Fredrik, född 1750, överste vid 12 och generalmajor vid 18 år, men de
militära plikterna tyngde ej alltför mycket på deras skuldror och hindrade
dem ej från att ostört roa sig i sällskap med sina resp. älskarinnor och andra.
De förra buro väl icke minsta skulden till hertigarnas extravaganta inköp av
alla slags “nipper“, som i de två prinsarnas skuldregister spela en stor roll.
Nipperhandeln, ett ganska elastiskt begrepp, florerade under senare delen
av 1700-talet. Aristokratien och den förmögne bourgeoisien voro tävlande
kunder, och hovet gick i spetsen. G. J. Ehrensvärd berättar t. ex. hurusom
Gustav III d. 10 dec. 1779 i öppen släda, körd av stallmästare Munck och
åtföljd av gardeskaptenen gr. Gyldenstolpe och stallmästare Bruce, från Grips-
holm på tre timmar åkte till Stockholm, uteslutande för att göra julinköp i
Suthers, Collins och Schiirers nipperbodar samt hos fransyskan m:lle Bar-
bara Pauli. Per Suther, hovgravören och samlaren, till vilken vi återkomma,
hade sin butik vid Stora Nygatan och synes endast ha fört guldsmedsarbeten,
juveler och konstverk. Josef Schiirer däremot, stamfar för adliga ätten Schii-
rer von Waldheim, hade att bjuda på alla upptänkliga galanterivaror och
annat. Om Collin äga vi ingen närmare kunskap, men m:lle Pauli vid Smedje-
gatan var försedd med “fruntimmersgrannlåt och hufvudbonaderC
SOFIA ALBERTINA.
“Hertigarne Carls och Fredrik Adolfs gemensamma gäld“ lyder titeln på
en i Riksarkivet befintlig volym, som ger en intressant inblick i Gustav III:s
bröders intrasslade ekonomiska förhållanden. Både prins Karl, sedan 1772
hertig av Södermanland, och prins Fredrik, hertig av Östergötland, voro som
bekant två levnadsglada unga män, som lätt togo både dag och natt och
tidigt förstodo att icke blott läppja på nöjets bägare, utan även att tömma
den i botten. Karl, född 1748, hade blivit storamiral redan i vaggan och
Fredrik, född 1750, överste vid 12 och generalmajor vid 18 år, men de
militära plikterna tyngde ej alltför mycket på deras skuldror och hindrade
dem ej från att ostört roa sig i sällskap med sina resp. älskarinnor och andra.
De förra buro väl icke minsta skulden till hertigarnas extravaganta inköp av
alla slags “nipper“, som i de två prinsarnas skuldregister spela en stor roll.
Nipperhandeln, ett ganska elastiskt begrepp, florerade under senare delen
av 1700-talet. Aristokratien och den förmögne bourgeoisien voro tävlande
kunder, och hovet gick i spetsen. G. J. Ehrensvärd berättar t. ex. hurusom
Gustav III d. 10 dec. 1779 i öppen släda, körd av stallmästare Munck och
åtföljd av gardeskaptenen gr. Gyldenstolpe och stallmästare Bruce, från Grips-
holm på tre timmar åkte till Stockholm, uteslutande för att göra julinköp i
Suthers, Collins och Schiirers nipperbodar samt hos fransyskan m:lle Bar-
bara Pauli. Per Suther, hovgravören och samlaren, till vilken vi återkomma,
hade sin butik vid Stora Nygatan och synes endast ha fört guldsmedsarbeten,
juveler och konstverk. Josef Schiirer däremot, stamfar för adliga ätten Schii-
rer von Waldheim, hade att bjuda på alla upptänkliga galanterivaror och
annat. Om Collin äga vi ingen närmare kunskap, men m:lle Pauli vid Smedje-
gatan var försedd med “fruntimmersgrannlåt och hufvudbonaderC