DOI Page / Citation link:
https://doi.org/10.11588/diglit.42105#0180
LUKAS VON BREDA D. Y.
OCH
KARL FREDRIK VON BREDA.
Vi ha redan sett att målaren-sidenfärgaren Lukas von Breda d. ä., vid sin
hustrus död ägde ett fåtal målningar, av vilka någon troligen var arv efter hans
bror (?) handelsmannen Lorens von Breda. Lukas d. ä:s förmögne son, Lukas
von Breda d. y., f. 1726, d. 1799, till yrket dispaschör, är en av huvudfigu-
rerna i den svenska samlarvärlden under 1700-talets senare del.1 Uppfostrad
i ett burget konstnärshem, umgicks han livligt med tidens artister, tillökade
betydligt faderns anspråkslösa tavelsamling, studerade — helt visst efter galleri-
studier i utlandet — med varmt intresse samtida svenska målningssamlingar
och skildrade dessa i en tyvärr ofullbordad artikelserie i Stockholmsposten
1791—92.
Någon förteckning eller beskrivning över Lukas von Breda d. y:s kollek-
tion finns icke, och det är därför omöjligt att bilda sig en exakt uppfattning
om dess storlek och genomsnittskvalité. Visst är emellertid att dess nummer-
styrka undan för undan växlade, ty han icke blott inköpte konstverk från
utlandet, utan sålde även. Vi veta dock att han en tid ägde Rembrandts
“Anastasius“ och Frans Hals’ “Skålande lutspelare“, den förra såld till Lovisa
Ulrika, den senare längre fram en av Sävstaholmsgalleriets pärlor. Till hertig
Karl levererade han tavlor av Ph. Wouwermans och L. Hellemont och till
hertig Fredrik andra av J. van der Ulf t, Willem van de Veide d. y., Huys-
mans, J. H. Roos, Paulus Potter (?) H. Verkhuring och J. Ph. Hackert.
Dessutom torde han ha försett prof. C. J. Fahlcrantz med de bästa av hans
gamla målningar, till vilka vi återkomma. De båda förut omtalade emigran-
terna comte de Fortia de Peles och chevalier de Boisgelin de Kerdru säga
1 Jag har förut behandlat honom i Sv. biografistlex. VI.
Svenska Konstsamlingarnas Historiai III. 13.
OCH
KARL FREDRIK VON BREDA.
Vi ha redan sett att målaren-sidenfärgaren Lukas von Breda d. ä., vid sin
hustrus död ägde ett fåtal målningar, av vilka någon troligen var arv efter hans
bror (?) handelsmannen Lorens von Breda. Lukas d. ä:s förmögne son, Lukas
von Breda d. y., f. 1726, d. 1799, till yrket dispaschör, är en av huvudfigu-
rerna i den svenska samlarvärlden under 1700-talets senare del.1 Uppfostrad
i ett burget konstnärshem, umgicks han livligt med tidens artister, tillökade
betydligt faderns anspråkslösa tavelsamling, studerade — helt visst efter galleri-
studier i utlandet — med varmt intresse samtida svenska målningssamlingar
och skildrade dessa i en tyvärr ofullbordad artikelserie i Stockholmsposten
1791—92.
Någon förteckning eller beskrivning över Lukas von Breda d. y:s kollek-
tion finns icke, och det är därför omöjligt att bilda sig en exakt uppfattning
om dess storlek och genomsnittskvalité. Visst är emellertid att dess nummer-
styrka undan för undan växlade, ty han icke blott inköpte konstverk från
utlandet, utan sålde även. Vi veta dock att han en tid ägde Rembrandts
“Anastasius“ och Frans Hals’ “Skålande lutspelare“, den förra såld till Lovisa
Ulrika, den senare längre fram en av Sävstaholmsgalleriets pärlor. Till hertig
Karl levererade han tavlor av Ph. Wouwermans och L. Hellemont och till
hertig Fredrik andra av J. van der Ulf t, Willem van de Veide d. y., Huys-
mans, J. H. Roos, Paulus Potter (?) H. Verkhuring och J. Ph. Hackert.
Dessutom torde han ha försett prof. C. J. Fahlcrantz med de bästa av hans
gamla målningar, till vilka vi återkomma. De båda förut omtalade emigran-
terna comte de Fortia de Peles och chevalier de Boisgelin de Kerdru säga
1 Jag har förut behandlat honom i Sv. biografistlex. VI.
Svenska Konstsamlingarnas Historiai III. 13.