DOI Seite / Zitierlink:
https://doi.org/10.11588/diglit.42105#0147
PER SUTHER
Drottning Kristina hade i Paris en agent, som i början av 1650-talet bl. a.
försåg henne med mängder av kostbara föremål — tapetzerier, gardiner, möb-
ler, såsom t. ex. praktsängar, sparlakan av indianskt atlask, kristalljuskronor
och mycket annat. Det var bankiren och nipperhandlaren Pierre Bidal, som
genom sina förbindelser med drottningen gjorde en glänsande karriär. Han
förordnades 1650 till hennes generalfaktor i Frankrike, Italien och Spanien,
blev 1653 svensk friherre till Adler Salvius’ forna gods Willenbruch och
Harzefeld — förfranskat Asfeld — och utnämndes av Ludvig XIV till fransk
resident i Hamburg och norra Tyskland. Sonen Claude-Frangois blev marquis
d’Asfeld och marskalk av Frankrike.
Fn så lysande ställning som Pierre Bidal nådde aldrig k. hovgravören och
direktören vid Målare- och bildhuggareakademien Per Suther. Han blev icke
adlad, han förekommer icke i våra biografiska lexikon och träffas sällan i
tidens memoarer. Hur föga känd han är, framgår bl. a. därav, att han i Claes
Lundins och August Strindbergs “Gamla Stockholm“ kallas “den holländske
bankiren och finansiären“. Men han var, såsom vi redan sett, dock såsom
en mycket anlitad furnissör åt hovet, aristokratien och den förnämligare
bourgeoisien och icke minst såsom konstsamlare i stor skala en man av be-
tydenhet.
J. Per Suther — namnet Suther (Souter) tyder verkligen på holländsk börd —
var, enligt hans självbiografi i Gahmska samlingen i Uppsala, född i Stock-
holm 1719 och son till coopverdiekaptenen Lars Suther.1 Vid sexton år måste
1 Enl. bouppt. d. 30 maj 1730 efter skepparen Lorenz Souters d. 2 maj s. å. avlidna hustru Margareta
Broberg', efterlämnade hon förutom maken sonen Petter, då 10 år. Kvarlåtenskapen, som bl. a. bestod i en
gård på ofri grund vid Kapellgränden, utgjorde 1.757 dir k. m. — Bouppt. d. 6 okt. 1736 efter skepparen
Lars Suters d. 23 sept. 1736 avlidna hustru Sara Krook omtalar att mannen “uti Danviks Hospitalets
fattigbröd sig skall inkiöpt“. Hustrun hade 1732 flyttat från honom, medtagande vad hon vid äktenskapets
ingående i boet medfört. — Sara var sålunda Pers styvmor.
Drottning Kristina hade i Paris en agent, som i början av 1650-talet bl. a.
försåg henne med mängder av kostbara föremål — tapetzerier, gardiner, möb-
ler, såsom t. ex. praktsängar, sparlakan av indianskt atlask, kristalljuskronor
och mycket annat. Det var bankiren och nipperhandlaren Pierre Bidal, som
genom sina förbindelser med drottningen gjorde en glänsande karriär. Han
förordnades 1650 till hennes generalfaktor i Frankrike, Italien och Spanien,
blev 1653 svensk friherre till Adler Salvius’ forna gods Willenbruch och
Harzefeld — förfranskat Asfeld — och utnämndes av Ludvig XIV till fransk
resident i Hamburg och norra Tyskland. Sonen Claude-Frangois blev marquis
d’Asfeld och marskalk av Frankrike.
Fn så lysande ställning som Pierre Bidal nådde aldrig k. hovgravören och
direktören vid Målare- och bildhuggareakademien Per Suther. Han blev icke
adlad, han förekommer icke i våra biografiska lexikon och träffas sällan i
tidens memoarer. Hur föga känd han är, framgår bl. a. därav, att han i Claes
Lundins och August Strindbergs “Gamla Stockholm“ kallas “den holländske
bankiren och finansiären“. Men han var, såsom vi redan sett, dock såsom
en mycket anlitad furnissör åt hovet, aristokratien och den förnämligare
bourgeoisien och icke minst såsom konstsamlare i stor skala en man av be-
tydenhet.
J. Per Suther — namnet Suther (Souter) tyder verkligen på holländsk börd —
var, enligt hans självbiografi i Gahmska samlingen i Uppsala, född i Stock-
holm 1719 och son till coopverdiekaptenen Lars Suther.1 Vid sexton år måste
1 Enl. bouppt. d. 30 maj 1730 efter skepparen Lorenz Souters d. 2 maj s. å. avlidna hustru Margareta
Broberg', efterlämnade hon förutom maken sonen Petter, då 10 år. Kvarlåtenskapen, som bl. a. bestod i en
gård på ofri grund vid Kapellgränden, utgjorde 1.757 dir k. m. — Bouppt. d. 6 okt. 1736 efter skepparen
Lars Suters d. 23 sept. 1736 avlidna hustru Sara Krook omtalar att mannen “uti Danviks Hospitalets
fattigbröd sig skall inkiöpt“. Hustrun hade 1732 flyttat från honom, medtagande vad hon vid äktenskapets
ingående i boet medfört. — Sara var sålunda Pers styvmor.