DOI Seite / Zitierlink:
https://doi.org/10.11588/diglit.42105#0103
56
serie om målningssamlingar i Sverige, i Stockholmsposten 1791—92. Man
kan därav sluta sig till att det var tidigast ett par år före sin 1794 inträsfade
död som Sparre flyttade sitt kabinett från det Sahlgrenska huset i Göteborg
till det av honom 1775 inköpta Kulla Gunnarstorp invid Hälsingborg, d. v. s.
den gamla, ännu kvarstående, av Jörgen Brahe byggda, ännu bebodda borgen
— det nya slottet tillkom ju först på 1860-talet.
Greve Gustav Adolf Axelsson Sparre, född i Göteborg 6 januari 1746, var
sonson till den förste greven till Sövdeborg, amiralen och riksrådet Klas Sparre
och son till f. d. sjöofficeren, kammarherren och direktören i ostindiska kom-
paniet greve Axel Sparre (han hette även Rutger efter sin mormors far, fält-
marskalken greve von Ascheberg) och Sara Kristina Sahlgren, dotter till borg-
mästaren och kommerserådet Jakob Sahlgren och dennes hustru Brita. Den
senare som måtte ha varit en skönhet, eftersom Schröderheim fann henne
“gudomlig“, var en dristig affärskvinna, som efter mannens bortgång själv
med kraftig hand skötte det av honom grundade sockerbruket och sina andra
affärer.
Den unge ädlingen, som vid fem års ålder förlorat sin far, vid fjorton sin
äldre bror Klas Jakob, vilken som husarlöjtnant stupat i Pommern, blott
sexton år gammal, och vid tjugo sin mor, blev, som naturligt var, mormoderns
ögonsten. Efter en omsorgsfull uppfostran, ledd av informatorn, sedermera
domprosten Lemchen, fick han redan som yngling göra utländska resor. Första
gången styrdes kosan till Nederländerna, och att han redan då ägde ett ut-
präglat intresse för målarkonsten, framgår av bevarade anteckningar av hans
hand, i vilken han annoterar tavlor av Rembrandt, Rubens, Ostade och
Teniers, som han finner särskilt anmärkningsvärda. Måhända köpte han
redan under detta tidiga skede, innan han utbildat sig till den verkligt sine
kännare, han med tiden blev, några relativt svaga målningar, vilkas förekomst
i det eljes så förnämliga galleriet annars är svår att förklara, så framt de icke
utgjorde arv efter morföräldrarna.1
Efter ett besök i England 1768, beger han sig ånyo till Holland och däri-
från till Paris, där han stannar ett par år. Han får vid denna tid av Björn-
ståhl det vitsordet att han “är en herre, som reser med mycken uppmärk-
samhet på konster, antikviteter, m. m., har god smak och gör sannerligen
1 Den av Gustav Ljunggren anförda uppgiften att redan dessa skulle ägt någon samling av gamla mästa-
res tavlor, torde vara apokryfisk.
serie om målningssamlingar i Sverige, i Stockholmsposten 1791—92. Man
kan därav sluta sig till att det var tidigast ett par år före sin 1794 inträsfade
död som Sparre flyttade sitt kabinett från det Sahlgrenska huset i Göteborg
till det av honom 1775 inköpta Kulla Gunnarstorp invid Hälsingborg, d. v. s.
den gamla, ännu kvarstående, av Jörgen Brahe byggda, ännu bebodda borgen
— det nya slottet tillkom ju först på 1860-talet.
Greve Gustav Adolf Axelsson Sparre, född i Göteborg 6 januari 1746, var
sonson till den förste greven till Sövdeborg, amiralen och riksrådet Klas Sparre
och son till f. d. sjöofficeren, kammarherren och direktören i ostindiska kom-
paniet greve Axel Sparre (han hette även Rutger efter sin mormors far, fält-
marskalken greve von Ascheberg) och Sara Kristina Sahlgren, dotter till borg-
mästaren och kommerserådet Jakob Sahlgren och dennes hustru Brita. Den
senare som måtte ha varit en skönhet, eftersom Schröderheim fann henne
“gudomlig“, var en dristig affärskvinna, som efter mannens bortgång själv
med kraftig hand skötte det av honom grundade sockerbruket och sina andra
affärer.
Den unge ädlingen, som vid fem års ålder förlorat sin far, vid fjorton sin
äldre bror Klas Jakob, vilken som husarlöjtnant stupat i Pommern, blott
sexton år gammal, och vid tjugo sin mor, blev, som naturligt var, mormoderns
ögonsten. Efter en omsorgsfull uppfostran, ledd av informatorn, sedermera
domprosten Lemchen, fick han redan som yngling göra utländska resor. Första
gången styrdes kosan till Nederländerna, och att han redan då ägde ett ut-
präglat intresse för målarkonsten, framgår av bevarade anteckningar av hans
hand, i vilken han annoterar tavlor av Rembrandt, Rubens, Ostade och
Teniers, som han finner särskilt anmärkningsvärda. Måhända köpte han
redan under detta tidiga skede, innan han utbildat sig till den verkligt sine
kännare, han med tiden blev, några relativt svaga målningar, vilkas förekomst
i det eljes så förnämliga galleriet annars är svår att förklara, så framt de icke
utgjorde arv efter morföräldrarna.1
Efter ett besök i England 1768, beger han sig ånyo till Holland och däri-
från till Paris, där han stannar ett par år. Han får vid denna tid av Björn-
ståhl det vitsordet att han “är en herre, som reser med mycken uppmärk-
samhet på konster, antikviteter, m. m., har god smak och gör sannerligen
1 Den av Gustav Ljunggren anförda uppgiften att redan dessa skulle ägt någon samling av gamla mästa-
res tavlor, torde vara apokryfisk.