DOI Seite / Zitierlink:
https://doi.org/10.11588/diglit.42105#0219
121
bladets äkthet kan nu ingenting med bestämdhet yttras, men har man pa-
stischerna på Bysta i gott minne, är det ursäktligt om man är skeptisk i
frågan.
Och varför skingrades då denna märkliga kollektion? Jo, helt enkelt där-
för att Magnus Brahe, som avled ogift och sålunda utan bröstarvingar, icke
efterlämnade någon egentlig förmögenhet. Han hade beklätt inbringande be-
fattningar, men han hade varit rundhänt frikostig och hans representations-
kostnader högst betydliga. Bouppteckningen visade visserligen en behållning
av 100.000 rdr b:o, en för den tiden aktningsvärd summa, men denna hade
uppnåtts endast därigenom att de dyrbara rent personliga konstsakerna, hans
rikt försedda bo — bl. a. 15.000 lod arbetat silver! —, hans utsökta viner,
m. m. fått gå under klubban, konstsakerna, såsom vi sett, i Brahe’ska huset
Drottninggatan 31, det övriga i Frimurareordens hus på Riddarholmen.
De båda emigranterna comte de Fortia de Piles och chev. de Boisgelin
de Kerdu, som under sin vistelse i Stockholm 1791 strövade omkring där
och bl. a. besågo konstsamlingarna, voro icke särdeles trakterade av gr. Brahes
tavlor. De ansågo att blott tre eller fyra av dem voro förtjänta av upp-
märksamhet: “en liggande Magdalena“ av Mignard' (man tror henne vara
porträtt av en fransk konungs mätress); en “David med Goliats huvud“;2 “Maria
med Jesusbarnet“ av Jordaens 1652;3 “Jesus med skattepänningen“. Denna
målning skattas mycket högt. Huvudena äro sköna. Hos prof. Hallblad sågo
de båda fransmännen dessutom två gr. Brahe tillhöriga målningar: “Judit med
svärdet i handen“ (hr Masreliez fann denna målning vara Caravciggio värdig;
Judits huvud är mycket vackert); “Klodvigs dop“, en stor, medelgod mål-
ning1 (en annan tavla med samma ämne tillhörig greve De la Gardie,3 var
i Stockholm till salu).
De allra flesta, om icke alla, de å auktionen 1845 återropade och sedan
icke under hand försålda konstverken fördes till Skokloster och ha där sedan
införlivats med fideikommissamlingarna, som efter den sista Brahes, överste-
kammarherren greve Magnus Brahes bortgång 1930 jämte godset övergingo
till hans systerson, kammarherren frih. Fredrik von Essen, älste son till riks-
marskalken med samma namn och hans maka Aurora Brahe.
1 1S45 såld till en baron Brassin. 2 Nu i Östra Ryds kyrka, Rydboliohn. 3 Nu på Skokloster. 4 “Harald
Blåtands dop“, av Claes Moeyaert. Förr på Skokloster, nu i Östra Ryds kyrka, Rydboholtn. Jfr Bd II,
s. 55. 6 Ur Ragnar Lodbroks saga. Av Gerrit van Honthorst. Nu på Kesäter. Jfr Bd II, s. 55.
Svenska Konstsamlingarnas Historia. III. 16.
bladets äkthet kan nu ingenting med bestämdhet yttras, men har man pa-
stischerna på Bysta i gott minne, är det ursäktligt om man är skeptisk i
frågan.
Och varför skingrades då denna märkliga kollektion? Jo, helt enkelt där-
för att Magnus Brahe, som avled ogift och sålunda utan bröstarvingar, icke
efterlämnade någon egentlig förmögenhet. Han hade beklätt inbringande be-
fattningar, men han hade varit rundhänt frikostig och hans representations-
kostnader högst betydliga. Bouppteckningen visade visserligen en behållning
av 100.000 rdr b:o, en för den tiden aktningsvärd summa, men denna hade
uppnåtts endast därigenom att de dyrbara rent personliga konstsakerna, hans
rikt försedda bo — bl. a. 15.000 lod arbetat silver! —, hans utsökta viner,
m. m. fått gå under klubban, konstsakerna, såsom vi sett, i Brahe’ska huset
Drottninggatan 31, det övriga i Frimurareordens hus på Riddarholmen.
De båda emigranterna comte de Fortia de Piles och chev. de Boisgelin
de Kerdu, som under sin vistelse i Stockholm 1791 strövade omkring där
och bl. a. besågo konstsamlingarna, voro icke särdeles trakterade av gr. Brahes
tavlor. De ansågo att blott tre eller fyra av dem voro förtjänta av upp-
märksamhet: “en liggande Magdalena“ av Mignard' (man tror henne vara
porträtt av en fransk konungs mätress); en “David med Goliats huvud“;2 “Maria
med Jesusbarnet“ av Jordaens 1652;3 “Jesus med skattepänningen“. Denna
målning skattas mycket högt. Huvudena äro sköna. Hos prof. Hallblad sågo
de båda fransmännen dessutom två gr. Brahe tillhöriga målningar: “Judit med
svärdet i handen“ (hr Masreliez fann denna målning vara Caravciggio värdig;
Judits huvud är mycket vackert); “Klodvigs dop“, en stor, medelgod mål-
ning1 (en annan tavla med samma ämne tillhörig greve De la Gardie,3 var
i Stockholm till salu).
De allra flesta, om icke alla, de å auktionen 1845 återropade och sedan
icke under hand försålda konstverken fördes till Skokloster och ha där sedan
införlivats med fideikommissamlingarna, som efter den sista Brahes, överste-
kammarherren greve Magnus Brahes bortgång 1930 jämte godset övergingo
till hans systerson, kammarherren frih. Fredrik von Essen, älste son till riks-
marskalken med samma namn och hans maka Aurora Brahe.
1 1S45 såld till en baron Brassin. 2 Nu i Östra Ryds kyrka, Rydboliohn. 3 Nu på Skokloster. 4 “Harald
Blåtands dop“, av Claes Moeyaert. Förr på Skokloster, nu i Östra Ryds kyrka, Rydboholtn. Jfr Bd II,
s. 55. 6 Ur Ragnar Lodbroks saga. Av Gerrit van Honthorst. Nu på Kesäter. Jfr Bd II, s. 55.
Svenska Konstsamlingarnas Historia. III. 16.